En hyllning

Det är nu som man minns igen varför man bor på dessa breddgrader och man glömmer hur mörkt, mörkt, mörkt och slaskigt det var för bara någon månad sen. Det är nu som ljuset har återvänt igen och man förlåter allt, förlåter dess frånvaron och att det lämnade oss ensamma i så många långa månader. Det är nu som träden skimrar och formligen glittrar i ljusgrönt och lövknopparna är fem före att spricka ut. Luften är fylld med förväntan, solljus, nya tag och måsskrän. Allt ligger ännu framför en: knopparna som ska slå ut, gräset som ska bli varmt, sommaren som ska komma. Jag njuter storligen just nu som ni förstår.

Även ikväll har jag grejat i trädgårdslandet. Jag anlade en kant av tidningapapper kring odlingslandet i ett försök att hålla bort det värsta ogräset. Sen kunde jag inte hålla mig från att så lite spenat, rädisa, sallad, majrova, grönkål (frön direkt i jorden), persilja och dill. Hoppas det inte är för tidigt. Det var så kul och avslappnande att rota omkring i jorden så valde att inte skynda hem för att se hockeymatchen mellan Finland och Slovakien. Det lär ha varit en rysare och visst harmar det lite att jag missade det, men å andra sidan var det en så fantastiskt fin kväll på så många sätt att den nog klår ishockey.

 

Kommentarer

Unknown sa…
Min faffa, som hade 350kvm stort grönsaksland, hade grävt ett dike runt hela landet. På så sätt växte inte gräset in i landet som det ju annars så lätt gör :) självklart har jag också grävt ett dike runt landet nu i år ;)
Vilken härlig kväll. Och vilket fint land du har, hoppas att det växer massor av grönsaker där sen.

Det är så underbart när ljuset kommer tillbaka så där. Här är det såklart mörkt, mörkt, mörkt på kvällarna alltid. Jag pratade med min mamma igårkväll vid nio och då var det ljust där. Det är nog en av de gångerna jag kan längta tillbaka lite.
Christina sa…
Ja visst är det en härlig tid just nu. Jag har äntligen lärt mig uppskatta just den här tiden, fem före sommar.
Sandra: Det var ett stort arbete att gräva runt ett så stort trädgårdsland. Men jag ska sätta det bakom örat.

Linda: Ja, tack hoppas det. Ljuset är nog unikt och härligt, men har man det inte så kanske man inte saknar det heller så mycket (förrän nån som jag påminner dig förstås ;))

Christina: Har du tidigare tyckt våren är jobbig? Visst är det ju förbaiskat ljust, nästan så det sticker i ögonen ibland, men för det mesta är det bara underbart.