Att få en spark i baken - och huvudet?

Jag har en studiekompis som nyligen bytt bransch och skolar om sig till träningsinstruktör. I en skoluppgift ska hon göra ett träningsprogram för några månader åt en Matti Meikäläinen. Jag som är en så vänlig, mild, god och generös själ tacka givetvis ja till hennes erbjudande att agera försökskanin. Jag får en spark i baken och ett gratis motivations- och träningsprogram samt ett gångtest och hon får sin skoluppgift gjord. Win-win!

Så nuuuu kör träningen igång! Jag har de senaste månadern mest tränat på fiilis och då blir det lätt lite flamsigt och ibland långa pauser. Så nu blir det strukturerad träning i två månader som ska resultera i att jag kan göra plankan i 3 minuter. Nu klarar jag av plankan i typ lite på en minut.

Första veckan ska jag förutom ett yogapass även gå en 45 minuters rask promenad en dag och sen styrketräning i hemmiljö en annan dag. Första promenadpasset utfört ikväll. I regnsvart höstkväll.

Heh, kan jag få några sympatipoäng om jag berättar att det regnade, endast ena öronpluggen funkade och att jag avskydde podcasten "Skeptikerpodden" som jag lyssnade på? Den halvtimme som jag stod ut att lyssna hörde jag bara hur de raljerade över folk som inte delade deras åsikt och hur de agerade som översittare istället för att faktiskt diskutera och reflektera. De drog till och med fram förintelsekortet! Nej, sådana surpuppor, cyniker och räddharar tänker jag inte låta förpesta min tillvaro. Jaa-ja, jag vet att man inte ska leva i en bubbla av likasinnade, men det känns lite meningslöst att vidga sina egna vyer med hjälp av folk som så tydligt ligger darrande i sina egna små, svarta instängda hål. Vi kan ju hoppas att jag bara råkade ta ner ett extremt dåligt avsnitt. Ja och så är jag lite hungrig också.