Bloody hell! som man skulle säga om var engelsman.
Det är precis ett år sedan jag begav mig iväg på min Asien-resa.
Ett. Helt. Jäkla. År. Sen.
Tiden går så fort.
För fort.
Visst känns det avlägset, men ändå, inte så avlägset som ett helt år är. Okej, det där halva året var ju så långt och fyllt av äventyr, sol, sköna dagar, långa dagar, tågresor som aldrig tog slut, svett, saknad, öl, nya vänner, gamla tempel, sanslöst vackra landskap, sanslöst vackra själar, mer svett, hjärteskärande grymhet, historia, damm, "no thank you"'s, sunkiga hostell, prutande, handgestikulerande, mer sol, regniga dagar, kalla hostell, instant-kaffe, svett, oförklariga pauser, misstänksamma situationer, heta bussar, långa bussfärder, sköna ensamheten, ännu mera svett, sandstränder, backpackers, skratt, nya perspektiv, turkosa hav, palmer, risfält, "allright"'s, lugn i själen, nya erfarenheter, fallerade planer, ändrade planer, bergsvandringar, självförtroende, djungelresor, landskap som fick mig gråtfärdig, ljus, ljud, människoliv. Ja, ni fattar. Jag kunde hålla på tills internet tog slut.
Att resa iväg var ett av de bästa besluten jag någonsin har tagit. Uppe där på topplistan bland beslutet att flytta till Åbo och studera, att bli ihop och sen att separera med mitt ex och beslutet att börja yoga. För att ta några exempel på gånger då jag faktiskt tänkt rätt.
Jag vill bort igen. För just känns det som om jag står stilla i hundra kilometer i timmen. Det så mycket på gång med olika projekt både på jobbet och på fritiden att jag knappt hinner andas, klappa om mina katter eller diska. Jaa-ja, det där sista kunde jag ju ha fixat istället för att sitta här och blogga. Och ändå känner jag att jag knappt kommer nån vart. Bara små myrsteg mot ett hållbart liv, ett hem på jorden, kärlek, gemenskap och godhet och ro i själen. Hej hippie!
När min kompis sade att jag efter den här resan alltid kommer att ha en fot i kappsäcken, så trodde jag inte riktigt på honom. Inte skulle jag drabbas av Wanderlust. Jag hade ju ett klart mål. There and back again.
Man undrar ju hur livet kommer att se ut om ett år framåt? Jag farar för att det kommer att se likadant ut som nu. Det vore ett stort misslyckande. Så jag försöker minnas att ha mod, att våga och att testa nytt. Med ett sånt recept kan väl bara gå framåt. I alla fall inte ändå bakåt, välan?
Kommentarer
http://www.urkult.se/
Pernilla: haha aj du hann tänka det? :D men fina ord, tack. Och jag är glad att ha hittat en ny, energisk vän som dig :)