Att hamna sitta stilla

Jahapp. Där swischade en till vecka förbi. Med dunder och fart. Igen. Men NU, alltså nu kommer det nog på riktigt att bli lite lugnare hoppas jag. Om inte annat så för att jag blivit ännu mer förkyld och tappat rösten totalt och då måste vara hemma. Men det brukar väl vara så. När man presterat klart så slappnar kroppen av och börjar helna sig själv. Jag försöker påskynda processen med ingefära- och honungste nu som då. 

Anyhoo. Jag hade tänkt haka på Yogatekets Maricas utmaning redan förra veckan, som handlar om att vara utomhus minst 90 minuter per dag. Det låter som en toppen idé! Jag ska försöka haka på nästa vecka nu istället. Häng med! Jag har tidigare också jomsat* om hur vi borde kunna begränsa vårt stillasittande och -liggande till 23 1/2h per dag. Det låter ju rimligt eller hur?

Avslutningsvis en något ångestladdad, melankolisk bild av Finland, hösten och riksväg 8 som jag knäppte igår när jag kom hem från en tur till Jakbostad. Raka, enformiga riksväg 8. Dessa små höckel där längsmed som får ta emot bilarnas sus, avgaser och slask. Karga träd och brun mark. Ah, dessa små pärlor. De är så fula och åsidosatta. De var en gång ett hjärta i byn och viktiga, men nu är de ersatta, stillastående och andas en tid som redan passerat. Tillsammas blir de i sin tristess fulvackra i mysmelankoli. Ja, eller nåt sånt. Ni fattar. Jag vill bara verka djup. 


*ungefär tjatat, men med en mer humoristisk klang

Kommentarer

Marica sa…
Ha haaa tack för den bilden. Jag brukar tycka att det är så dött just där längs med riksåttan. Pendlar ju flera gånger i veckan mellan Jeppis och Vasa :) Gällande utmaningen har jag misslyckats heeela jäkla veckan men nu tar vi nya tag !
Ja-a, den där riksåttan är nog ingen höjdare. Ah, nå men, nya tag nästa vecka! :)