Sep 14, 2017

Att vända blicken utåt eller åtminstone glutta lite ditåt


Hejsan, hoppsan, se där! Jaaaamen där var den ju! Den där lusten att skriva. Den där längtan efter att rikta blicken utåt och att ta kontakt med världen utanför min egen bubbla igen. Se där. Den var inte död.

Ända sedan jag gick på en kurs i omställning i vårvintras kände jag att jag måste blicka mer inåt än utåt. Det var inte uttalat och det tog en stund - okej, väldigt länge - innan jag fattade vad som höll på att hända. Jag drog mig försiktigt tillbaka, vilade i min egen tysthet och i sysslor på gården, i trädgårdslandet och i samlandet av vilda växter. Jag var ingalunda osocial, opratsam eller oaktiv, utan tvärtom var våren och sommaren intensiv med mycket samlande, kurser och jobb samt häng med vänner och att vara nykär i pojkvännen (numera sambo).

Skillnaden var bara att jag befattade mig mindre med att förbättra världen därute och med att rikta min uppmärksam på att informera, delta, diskutera och känna samhörighet med diverse kloka grupper och människor. Istället kändes det mest angeläget att få förbättra och njuta av min egen närmaste värld, min närmiljö, mina närmaste. Det var skönt att syssla med mina egna saker, tänka egna tankar och göra upp och förverkliga mina egna planer, inte andras. Jag var kanske helt enkelt trött på att interagera.

Världen där ute förändras så långsamt och det minsta - eller enda - jag kunde göra var att följa Michael Jacksons lyrik: I'm starting with the man in the mirror... 

Fast ibland gjorde jag inte det heller. Istället drack jag rödvin med god mat och satt och pratade om stort och litet sent in på kvällen eller dansade vals i yllesockor i matsalen mitt i natten eller funderade länge på om jag vill ha den svarta eller den blommiga klänningen idag.

De senaste veckorna har det dock börjat pirra lite i skrivarfingrarna. Blicken flackar iväg från den egna navel och jag gluttar lite uppåt och utåt. Få se var vi landar.


För övrigt kan jag berätta att jag fortfarande är vansinnigt kär i mannen som tagit dessa bilder. Eller det stämmer inte. Vansinnigt kär räcker inte som beskrivning. Men i varje fall, jag älskar ju honom för mycket mer än hans fotograferingsfärdigheter, men tusan, nu är jag glad över den skickligheten också. 

Jun 24, 2017

Ojdå

Det där med comeback gick ju inte speciellt bra. Heh. Oops. Ojdå. Det finns många idéer och foton till inlägg som aldrig blev skrivna och nu har stunden redan passerat.

Det har varit roliga kurser i Naturens skafferi, insamling av vilda växter, en utbildning i vilda växter som gett mig "papper" på det jag redan hållt på med, sena kvällar, långa chattar, lite pendlande, en vernissage, ett nytt trädgårdsland, en ny förening "Hållbart Österbotten", transitiontänk och mycket mer.

Nu är jag nyss hemkommen från midsommarfirande med mina guldkorn till vänner. Och snart loggar jag ut för att ta semester.

Därför får ni istället en liten bildkavalkad som plåster på såret för min oförklarade frånvaro. I och för sig mobilbilder, så plåstret kan väl jämföras med ett beige Prikka istället för ett med Mumin på. Oh well, ha det gott i sommar"värmen"! Jag lovar att blogga mer "snart"...

....mwuhahhahhahha..!

Apr 20, 2017

Overshoot Day 2017 Finland


När världen är så här vacker som den bara kan vara en sen sommarkväll i juni så kan jag inte tro på, inte greppa, inte föreställa mig att någon skulle vilja förstöra den. Jag minns när jag stod där och suckade och log och bara kände en sådan enorm kärlek och ödmjukhet inför livet och moder jord. Eller tja, kärlek för allt annat än myggorna som bet sönder mig. Jag kände att hoppet inte ännu var ute för oss som människor, eller i alla fall inte för jorden.

Men det handlar väl knappast om ren och skär illvilja eller aptit för förstörelse att jorden ser ut som den gör, utan snarare om världsbubblor, systemfel och ignorans (och kanske lite lättja).

För ungefär en vecka sedan har vi finländare änvänt upp "vår del" av världen resurser, nämare sagt redan den 3:e april inföll den så kallade "Overshoot Day". Naturskafferiet som skulle räcka ett år förbrukade vi på tre futtiga månader. Ganska otroligt. Ganska ledsamt. Ganska förargande även att förra året räknade man med 18 april för Finlands del. Globlat sett infaller dagen i början av augusti.

Här är en ledartext i Sydin som pedagogiskt och tydligt beskriver vad det handlar om. Skribenten lyfter även upp nåt som "Overshoot Day" ofta kritiseras för: verklighetsförankringen. Resurserna tar ju inte de facto slut, utan vi fortsätter konsumera och leva som vanligt likväl. Dagen är knuten till en teoretisk tanke som förvisso generaliserar vår konsumtion, men samtidigt pekar med hela handen att världen är ur balans.

Det finns rörelser som försöker ändra på och stoppa detta vansinne och en av dessa är t.ex. omställningsgruppen TasausKohtuusPaja som i början av april gick ut med en uppmaning att vi ska försöka förskjuta "Overshoot Day" framåt. Olika aktioner ordnades 12.4 såsom tankeväckande och inspirerande filmstunder, bokbord om ekoskulden på bibliotek, diskussiontillfällen och så vidare för att uppmärksamma folk om problemen med överkonsumtion.

Den internationella Omställningsrörelsen finns även lokalt här i Österbotten i olika uppsättningar, men eftersom vi ännu ligger i startgroparna så blev det inget program detta år. Istället mårar vi åpå* med jordnära saker såsom fröodlingar, surdeg, pilkorgsbindning och så vidare. Inte så mycket låda, mer verkstad. Just nu passar det mig utmärkt.

Jag är i ett mårar åpå skede i min kamp och strävan för ett hållbart liv. Ibland är det stora visioner och vidsträcka samarbete som gäller, men just nu längtar mina händer bara efter att få gräva ner sig i myllan och koncentrera mig på mitt, helst i en liten krets av likasinnade.

Bubblans trygghet och vila är där jag vill att min låga ska glöda just nu. Diskussionerna, samtalen och det utåtriktade och brinnande engagemanget får komma tillbaka igen när det kommer. Vilket det säkert snart gör igen! Om mitt mantra tidigare varit "I let go of all things that no longer serve me" skulle jag nu säga att det är "Go with the flow" som gäller.


* när man måra åpå fortsätter man göra det som man alltid har gjort, i sakta mak, oförtrutet, sådär som årstiderna gör, och noroviruset och tidningen Kuriren.

Apr 18, 2017

Att färga påskägg naturligt med lök, blåbär och rödkål





Att färga ägg med naturliga ingredienser som lök, blåbär och rödkål är ett enkelt och roligt sätt att piffa upp äggen till påsk. Jag inser ju att jag misslyckats med tajmingen här lite grann i och med att påskhelgen redan kommit och gått. Men sätt tipset bakom örat tills nästa år eller muntra upp en vanlig gråmulen onsdagsfrukost eller lyxa till lördagsbrunchen med några färggranna ägg.

Gul lök ger en guldbrun färg redan efter en halv timme och efter det blir färgen allt mer gulbrun som på bilden. Blåbär ger en stilig matt gråblå färg. Rödkål ger en mer intensiv blå färg. Jag hade mina att dra över natten.


Gör så här:


1. 
Blås ur äggen eller koka dem hela, beroende på om du vill ha dem som mer långvariga dekorationer eller om du bara vill piffa upp frukosten.



2. a
Koka upp vatten, tillsätt valfri råvara och en skvätt (ca. 1 msk) vittvinsvinäger för att färgen ska fästa bättre  och låt småputtra i en halvtimme. Till cirka 1-1,5 L vatten använde jag ca. 2 dl blåbär, en stor gul lök och ca. 2 dl. hackad rödkål. I skillda kastruller då förstås. Man kan också använda någon matsked gurkmeja för gult eller rödbeta för brunt.  Experimentera! Beroende på matprodukten ursprung och färskhet så blir olika resultat. Använd gärna kastrull av rostfritt stål eller dylikt för att undvika missfärning av kökskärlen. 



2. b
Alternativt steg: ska du bara piffa upp äggen till frukost så sätt i äggen i slutskedet av uppkokandet av färgningsråvaran i så många minuter som du vill koka äggen, men låt dem även gärna ligga i vattenbadet en kvart eller halvtimme minst för ändå få lite färg på äggen.



3.
Alternativt steg:  sila bort bären, kålen och löken när vätskan svalnat lite. Lämnar man i resterna kan det bli slumpmässiga mönster och "marmoreringar" på skalet, men vill man ha en jämn och slät färgyta ska man sila bort resterna. 



4.
Låt äggen dra i färgningsvattnet i minst en timme men gärna längre beroende på vilken färgintensitet du vill ha. 



5. 
Låt torka på t.ex. skärbräde eller annan yta som inte fastnar vid äggskalet (såsom hushållspapper t.ex. kan göra).






Gör inte så här:

- Kladda inte på äggen när de ännu är varma. Färgen kan då lossa som ovan. 

- Värm upp äggen på nytt (för att du inte vill ha kallt frukostägg) i ett vattenbad och tro att färgen ska hålla. Det gör den inte. Mina klarblåa ägg blev ljusblåa.

- Låt inte katten äta upp din frukost.





Lycka till och ha det så kul!

Apr 12, 2017

En comeback med nyheter


Urflåt och försäkta en ödmjuk kvinnas frånvaro från sin egen anspråkslösa blogg. Livet for iväg med mig. Nej, det handlar inte om saltgurkor, utan om fjärilar. Fjärilar som fladdrat i min mage och hjärta. Jag har förälskat mig i en man som jag tycker är alldeles underbar.

Det har gått snabbt, fortare än jag tänkt, men det känns så bra och så ska man ju inte tänka för mycket. Bara efter några veckor kändes det så rätt och samtidigt kände jag mig nästan lite dum. Här hade jag gått omkring och funderat över hur det egentligen ska kännas efter att man en gång förlorat allt, men ändå sedan så småningom förstås helnat och vill älska igen. Jag har funderat över varför jag inte kände tillräckligt. Funderat över möten som kändes bra, men ändå, nåt skavde eller fattades. Blev ibland rädd att jag aldrig skulle känna så starkt igen. Tänkte att kanske man inte gör sånt längre efter 20-årsålders stora känslor. Kanske man som "vuxen" är mera måttfull. Man står där med handen i fickan och nickar med huvudet i takt med musiken. Man står där mitt i floden men låter sig inte rinna iväg i strömmens virvlar. Men nu har jag både sträckt upp händerna och runnit iväg. Och det känns ju alldeles härligt!

Det var ju så här det skulle kännas, minns jag nu. Det känner jag nu. Jag älskar det faktum att vi tänkt så många liknande tankar, rört oss i liknande stunder men ändå inte samma, att vi kan diskutera både högt och lågt och länge och att vi båda gillar samma sorts kaffe.

Det kanske är dumt att skriva ut det här och "outa" ett förhållande på det här viset, men helst skulle jag vilja ropa ut min glädje och stolt visa upp att kärleken visst existerar ännu. Men, visst känner jag också en gnutta osäkerhet över att publicera detta inlägg (för tänk om, ja jag vet inte, men om ni tycker att jag är fånig), men vi  måste strunta i det! Det blir ju svårt att på bloggen dölja en ny människa. Speciellt eftersom jag tänkt plocka upp skrivande igen.

Det är dock bråda tider såhär på våren, speciellt i och med att jag har en helt egen och ouppodlad trädgård för första gången! Jag ska skriva mer om det senare. Och mer om omställningsrörelsen som är på gång, mina aspirationer och steg till självhushållning, om att färga ägg med beprövande naturliga ingredienser, om fröodlingar, om att snart tappa björksav, om kurser i naturens skafferi, om recept jag prövat och gillat, om yoga och om honom.

Puss och kram!








Mar 10, 2017

Sneda horisonter och att hantera tid

Ni får tycka vad ni vill om sneda horisonter, småklyschiga livsvisdomar och sånt, de här raderna gav mig ändå god fiilis så jag plitade in dem på en vinterbild från bloggen. Min fredagshälsning till er. Ha det gott!



Mar 8, 2017

Vi vet alla vad jag kommer att säga idag den 8:e mars







Det var allt.

Hoppas ni alla haft en givande, inspirerande och god dag med ett minimun antal av gratulationer!

Mar 5, 2017

Vintersallad med maskrot


Jag har fortsatt att försöka använda upp mina burkar med vilda örter innan nya snart (snaaaart!) ploppar upp. Här i veckan lagade jag en vintrig sallad kryddad med torkad maskros. Maskrosen gör gott åt matsmältningen och innehåller också många näringsämnen som kalium, jod (om jorden är frisk) och en hel del järn. Man kan läsa mer om maskrosen under taggen "maskros" här på bloggen.

I min vintersallad använde jag följande ingredienser:

          ca. 1/4 kinakålsalladshuvud
          oliver
          "fetaost" (köpt på REKO)
          en liten näve med cashewnötter
          balsamico
          olivolja
          örtsalt
          1-2 msk torkade nässlor

Kinakål passar perfekt som substitut för isbergssallad tycker jag och känns mer vintrig än vanlig isbergssallad. Om kinakålen är odlad på friland i Finland är den förmodligen ett mer klimatsmart val än isbergssallad som odlats i växthus eller utomlands. Men många växthus drivs idag av förnyelsebar energi, så jag har ingen direkt statistik eller siffror på vilkendera sallad som skulle vara det riktigt optimala valet, men jag har en känning av att kinkål ändå är mer klimatsmart än isbergssallad såhär i februari.

Kuriosa 1: tydligen är kinakålssallad med olika variationer av ost ett återkommande tema i februari. År 2013 var det t.ex. en getostsallad som var det bästa någonsin och även med cheddarost var en höjdare (kolla kommentarerna där som öppnar upp lite om klimatsmartheten).

Kuriosa 2: jag blandar ofta mellan isbergssallad och kinakål på namnet. Kinakålen ser så mycket mer ut som ett isberg än vad isbergssalladen gör, så det blir ofta fel.

Feb 26, 2017

Stort och litet (och bloggarnas dödssynder)

Det finns så mycket att skriva om, både stort och litet, men ack denna ständiga tidsbrist. Jaa-a, jag vet att klagovisor om stress och hälsa är en av bloggarnas dödssynder. Vilka förövrigt är bland annat:


Du skola icke blogga om vad du drömt: inte ens du förstår hur handlingarna i drömmen hänger i ihop, så varför skulle någon annan då göra det. Ingen bryr sig.

Du skola icke blogga om hur det känns att vara förkyld: alla vet hur det känns och ingen bryr sig.

Du skola icke blogga om hur mycket du har att göra: i dagens läge är 99% av oss stressade och har för mycket att göra. Ingen bryr sig.

Du skola icke blogga 1001 bilder av dina barn: 2-3 bilder/dag är maximalt antal för, ärligt talat, ingen bryr sig.

Du skola icke blogga fem gånger på raken under 24h och sedan ha en paus på några veckor för att upprepa samma bloggripuli igen om och om igen.


Vilka andra dödssynder har bloggare?






Nu när vi kommit förbi denna lilla parentes så kan jag tipsa er om följande saker:
  • diskussionskväll kring skolmat: Framtidens skolmat arrangeras onsdag 8.3 kl. 18:30 i Veikars av Kvinnoförbundet i Korsholm i samarbete med Älvbyarna och Slow Food Ostrobothnia. Undertecknade kommer att vara där tillsammans med Österbottens redigaste kock Björn Helsing samt kosthållschef Marcus Åkerblom med flera.

  • en intressant artikel om att downshifta och leva enkelt, eeh, utan el och rinnande vatten. Förvisso ganska extremt jämfört med normen, men skönt med folk som vågar och orkar leva utanför boxen. Vet inte om jag själv skulle längta efter eller klara av ett liv som Mathias och Tova har, men någonting åt det hållet. Självförsörjning är det nya svarta! (I alla fall i mina kretsar)

  • stick- och fotocafé som Replot museiförening tänker dra igång från och med följande veckas torsdag 2.3 kl. 18-20. Det handlar om fri samvaro och avslappnad stämning. Att träffas och handarbeta tillsammans och samtidigt ta en titt på gamla fotografier, kanske lite gamla mönster och så vidare. Vi ser hur det utvecklas!


Ha det gott!





Feb 15, 2017

Jordärtskockssoppa recept med nässla


Jordärtskockssoppa med torkade nässlor och surdegsbröd.

Jag insåg nyligen att mitt förråd av vilda örter stått oanvänt en ganska lång tid. När jag flyttade till hit till mitt lilla hus i slutet av sommaren förvarade jag tillfälligt alla burkarna i bananlådor tills jag några månader senare hittade en passlig byråhyllagrej att lägga alla burkar i. Nöjt radade jag upp dem på rad i den nya byråhyllan och placerade omsorgsfullt de vackraste burkarna längst fram. Efter det har jag varit lite ovillig att röra om min fina samling.

Vilket ju är obotligt dumt. Jag har ju plockat örterna för att äta och krydda med dem, inte för att förvarad dem i nätta burkar. Vissa hamstertendenser har jag tydligen...

Nåväl, jag drog fram favoritburken: torkade nässlor i finfördelat format. Nu har jag den att stå framme i köket så att jag faktiskt ska använda den. Senast kryddade jag en underbart jordärtskockssoppa med nässlor. Otroligt gott!

Nässla passar utmärkt med jordärtskocka. Soppan är bäst andra dagen när den fått stå och gottat sig lite. Jag använde mig av följande ingredienser:


Jordärtskockssoppa, 4 pers - ingredienser 

6 st medelstora potatisar
400-500 g jordärtskocka
2 lökar (gula, men borde vara sharlottenlök)
1,5 liter hönsbuljong
2 dl matlagningsgrädde
salt och peppar
bacon
nässla

Så här gjorde jag: 

1. Lägg potatisen och jordärtskockan i en ångkokande kastrull med potatisen underst och jordärtkockan ovanpå potatisen. När jordärtskockans skal börjat spricka upp lite grann och lossnar lätt efter cirka 20 minuters kokning så plockar man ur jordärtskockan och fortsätter koka potatisen tills mjuk. Skala jordärtskockan genom att dra av skalet med bara händerna (om ej för varm).

2. Hacka löken och bryn i tjockbottnad kastrull i smör tills genomskinlig.

3. Häll 1 liter vatten i kastrullen med lök och tillsätt hönsbuljong. Låt vattnet koka upp.

4. Lägg i potatisen och jordärtskockan i vattnet och tillsätt grädde och kryddor.

5. Mixa med stavmixer tills slät.

6. Servera med stekt bacon och någon/några matskedar torkad nässla ovanpå portionen som du sedan rör ner i soppan.

Låt gärna soppan stå en halv dag eller helst en hel dag, så smakerna hinner utvecklas. Jag tyckte soppan var godast under andra och tredje serveringen. Med nässelflingorna i påminde det rätt så mycket om spenatsoppa på nåt vis. Jag åt soppan med surdegsbröd. Så gott!

Feb 14, 2017

Nya vänner i vuxen ålder och drömkartor

En drömkarta, vision board eller mood board, kalla det vad du vill.
Tacka vet jag föreningslivet. Och att jag är kvinna. För tydligen är det lättare att som kvinna än som man att få nya vänner i vuxen ålder. Vuxen ålder är typ efter att man blivit klar med studierna. För närmare källhänvisning så får ni klicka er vidare till Peppe som i nåt skede någongång bloggade om detta. Inte så exakta hänvisningar, jag vet, men elämä on laiffi* som Matti Nykänen brukar sägar.

Hela söndagseftermiddagen och -kvällen spenderade jag hos en nyfunnen vän tillsammans med en annan relativt nyfunnen vän och en hel del helt nya bekantskaper. Vi samlades i ett litet hus i en liten by i Korsholm, med mysig belysning, många små skålar med mat och yllesockor på samtligas fötter. Den nyfunna vännen, Nora, hade bjudit in oss för att göra drömkartor. "Drömkartor?!?" you say? 

Drömkartor är visioner över vad man vill se att blir en del av ens liv. Jag har flera gånger skrivit ner listor med visioner och mål, formulerat mig noggrant, men aldrig gjort en med bilder. Det kallas även mood boards och vision boards. Jag tror att bilder kan ha en starkt effekt för visualiserandet - i alla fall för en person som mig som har bildminne.

I min drömkarta figurerar förstås odling och en egen trädgård, men även tid med vänner och nätverk, trädgårdsfester och festivaler, nässlor och natur, yoga och kärlek. I bilden ovan syns det mesta av detta.

Det var en supermysig kväll. Först åt vi lite mat i knytkalasanda och skålade in kvällen i lite vin och flädersaft. Pratade om alldagliga saker och hur vi kände varandra, bläddrade i tidningar, pratade lite mer och ibland mindre och ibland satt vi alla tysta och koncentrerade och funderade kring innehållet i våra drömkartor. Det var hur naturligt och avslappnat som helst att hela gänget på tio personer kunde sitta i tyst koncentration.

Till saken hör att jag träffat Nora via ett av Slow Food Ostrobothnias evenemang och den andra relativt nyfunnan vännen, Lin, via museiföreningen i vår by. Kanske vi skulle ha korsat vägar på andra vis också i nåt skede, men jag är ändå tacksam för de knytpunkter och nätverk som föreningslivet erbjuder. Det här var nu de nyaste kopplingarna, men det finns så många andra fina folk har jag förstås också fått via Slow Food, REKO, museiföreningen, bloggen och så vidare.

Jag har även ett kärngäng av tjejer från skoltiden och just nu är jag så glad och upprymd över att vi kommer att träffas i olika etapper under kommande helger! De är mina klippor i livet och de som känner mig allra bäst. Fast nu känner jag direkt att jag lämnar bort alla de vännerna som också är mina rötter, paraplyn, serpentiner, vilsamma öar och whatnot för mig, för som Lindas Lantliga skrev idag så finns det många olika sorters vänskap och de är alla väldigt viktiga på sitt egna sätt.

Jag är förundrad och tacksam varje gång jag connectar och knyter kontaker med människor som känns genuina och intressanta. Och som verkar hysa samma känsla för mig. Elämä on laiffi!*


*livet är life ungefär

Feb 10, 2017

Hur man torkar sprängticka (chaga)

Torkad sprängticka (chaga) i mindre bitar
När man har skördat en sprängticka (chaga) är det viktigt att man snabbt torkar den för förvaring för att den inte ska börja mögla. Snabbt betyder inom en vecka eller så, inte timmar eller minuter.


1. DELA I MINDRE BITAR

Skär eller hacka upp sprängtickan i mindre bitar, ca. 1-2 cm i diameter. Använd t.ex. stor redig kniv eller liten såg. Sprängtickan är rätt så mjuk - förutom vissa hårdare partier på ytan - så det går helt okej. Sätt gärna en handduk under. Man kan också försöka operera med hammare och sprängtickan inlindad i en handduk. Jag föredrar ändå att använda kniv, för då har man bäst kontroll över bitarnas storlek. Förvarar man en stor odelad bit finns det risk att fukten i sprängtickan såsmåningom ger upphov till vitt, tunnt mögel.

Det går också att göra pulver innan du torkar sprängtickan. Jag brukar dock inte göra det, eftersom jag tycker det är mest praktiskt med bitar, Man använder biten, lägger den att torka på ett hushållspapper och använder den på nytt nästa gång. Pulver tycker jag är lite svårt att mellanförvara.

Mitt bästa tips för att göra pulver är ändå att köpa en sådandär modern kaffekvarn som hipsters använder för att mala sina colombianska rättvisemärkta och ekologiska hela mörkrostade kaffebönor med. Dessa små kvarnar brukar vara rätt så effektiva! Kanske de till och med klarar av torkad sprängticka?


2. TORKA

Man kan bra använda en torkmaskin som man använder till svampar eller bär och torka på svag värme, ca. 45-50 grader. Högre temperaturer har en tendens att förstöra eller åtminstone drastiskt minska på näringsvärdet (gäller inte alla näringsämnen).

Det går också bra att använda vanlig ugn på max 50 grader och en sked eller dylikt i ungsluckan för att släppa ut fukt genom springan. Det här är ju inte ett speciellt energieffektivt alternativ, eftersom sprängtickan ska torka minst ca. 3-5 timmar, ibland mer beroende på luftfuktighet och storleken på bitarna. Torka tills bitarna känns lätta och är torra helt igenom.

På en ungsplåt i rumsvärme är det också möjligt att torka sprängtickan. Solljus är vanligtvis alldeles för stark och obarmhärtig för att torka både växter och sprängticka i, men den är förstås effektiv och gratis. Vill man vara extra försiktig med att bibhålla näringsämnen och vara säkert på att torkningen blir jämn så torkar man bitarna i icke-direkt solljus. Det är ändå värt att minnas att man ska försöka förkorta torkningstiden för att minimera risken för mögel.

Somliga använder även bastun eller snarare eftervärmen som annars går till spillo. Minns bara att bastun kan vara en fuktig plats, så se till att bitarna inte drar i sig mer än de avger.

Sprängtickan är torr när bitarna är hårda, rätt så kompakta och lätta. Färgen är ungefär den samma som när man skördade.


3. FÖRVARING

Vad ska man sedan göra med bitarna av torkad sprängticka? Jo, man sätter de på glasburk och förvarar på en mörk plats, eller i alla fall inte i direkt solljus.

Det finns en del som förvarar sina sprängtickor hela, men att dela den i mindre bitar är också en praktisk fråga. När sprängtickan ännu är färsk så är den rätt så mjuk och porös - speciellt innanmätet - men när man torkar den blir den riktigt hård. Har man ett stort stenhårt block av sprängticka är det ju svårare att få loss mindre passliga bitar.


Kom ihåg att man alltid behöver markägarens lov för att ta en sprängticka. 
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...