Feb 15, 2017

Jordärtskockssoppa recept med nässla


Jordärtskockssoppa med torkade nässlor och surdegsbröd.

Jag insåg nyligen att mitt förråd av vilda örter stått oanvänt en ganska lång tid. När jag flyttade till hit till mitt lilla hus i slutet av sommaren förvarade jag tillfälligt alla burkarna i bananlådor tills jag några månader senare hittade en passlig byråhyllagrej att lägga alla burkar i. Nöjt radade jag upp dem på rad i den nya byråhyllan och placerade omsorgsfullt de vackraste burkarna längst fram. Efter det har jag varit lite ovillig att röra om min fina samling.

Vilket ju är obotligt dumt. Jag har ju plockat örterna för att äta och krydda med dem, inte för att förvarad dem i nätta burkar. Vissa hamstertendenser har jag tydligen...

Nåväl, jag drog fram favoritburken: torkade nässlor i finfördelat format. Nu har jag den att stå framme i köket så att jag faktiskt ska använda den. Senast kryddade jag en underbart jordärtskockssoppa med nässlor. Otroligt gott!

Nässla passar utmärkt med jordärtskocka. Soppan är bäst andra dagen när den fått stå och gottat sig lite. Jag använde mig av följande ingredienser:


Jordärtskockssoppa, 4 pers - ingredienser 

6 st medelstora potatisar
400-500 g jordärtskocka
2 lökar (gula, men borde vara sharlottenlök)
1,5 liter hönsbuljong
2 dl matlagningsgrädde
salt och peppar
bacon
nässla

Så här gjorde jag: 

1. Lägg potatisen och jordärtskockan i en ångkokande kastrull med potatisen underst och jordärtkockan ovanpå potatisen. När jordärtskockans skal börjat spricka upp lite grann och lossnar lätt efter cirka 20 minuters kokning så plockar man ur jordärtskockan och fortsätter koka potatisen tills mjuk. Skala jordärtskockan genom att dra av skalet med bara händerna (om ej för varm).

2. Hacka löken och bryn i tjockbottnad kastrull i smör tills genomskinlig.

3. Häll 1 liter vatten i kastrullen med lök och tillsätt hönsbuljong. Låt vattnet koka upp.

4. Lägg i potatisen och jordärtskockan i vattnet och tillsätt grädde och kryddor.

5. Mixa med stavmixer tills slät.

6. Servera med stekt bacon och någon/några matskedar torkad nässla ovanpå portionen som du sedan rör ner i soppan.

Låt gärna soppan stå en halv dag eller helst en hel dag, så smakerna hinner utvecklas. Jag tyckte soppan var godast under andra och tredje serveringen. Med nässelflingorna i påminde det rätt så mycket om spenatsoppa på nåt vis. Jag åt soppan med surdegsbröd. Så gott!

Feb 14, 2017

Nya vänner i vuxen ålder och drömkartor

En drömkarta, vision board eller mood board, kalla det vad du vill.
Tacka vet jag föreningslivet. Och att jag är kvinna. För tydligen är det lättare att som kvinna än som man att få nya vänner i vuxen ålder. Vuxen ålder är typ efter att man blivit klar med studierna. För närmare källhänvisning så får ni klicka er vidare till Peppe som i nåt skede någongång bloggade om detta. Inte så exakta hänvisningar, jag vet, men elämä on laiffi* som Matti Nykänen brukar sägar.

Hela söndagseftermiddagen och -kvällen spenderade jag hos en nyfunnen vän tillsammans med en annan relativt nyfunnen vän och en hel del helt nya bekantskaper. Vi samlades i ett litet hus i en liten by i Korsholm, med mysig belysning, många små skålar med mat och yllesockor på samtligas fötter. Den nyfunna vännen, Nora, hade bjudit in oss för att göra drömkartor. "Drömkartor?!?" you say? 

Drömkartor är visioner över vad man vill se att blir en del av ens liv. Jag har flera gånger skrivit ner listor med visioner och mål, formulerat mig noggrant, men aldrig gjort en med bilder. Det kallas även mood boards och vision boards. Jag tror att bilder kan ha en starkt effekt för visualiserandet - i alla fall för en person som mig som har bildminne.

I min drömkarta figurerar förstås odling och en egen trädgård, men även tid med vänner och nätverk, trädgårdsfester och festivaler, nässlor och natur, yoga och kärlek. I bilden ovan syns det mesta av detta.

Det var en supermysig kväll. Först åt vi lite mat i knytkalasanda och skålade in kvällen i lite vin och flädersaft. Pratade om alldagliga saker och hur vi kände varandra, bläddrade i tidningar, pratade lite mer och ibland mindre och ibland satt vi alla tysta och koncentrerade och funderade kring innehållet i våra drömkartor. Det var hur naturligt och avslappnat som helst att hela gänget på tio personer kunde sitta i tyst koncentration.

Till saken hör att jag träffat Nora via ett av Slow Food Ostrobothnias evenemang och den andra relativt nyfunnan vännen, Lin, via museiföreningen i vår by. Kanske vi skulle ha korsat vägar på andra vis också i nåt skede, men jag är ändå tacksam för de knytpunkter och nätverk som föreningslivet erbjuder. Det här var nu de nyaste kopplingarna, men det finns så många andra fina folk har jag förstås också fått via Slow Food, REKO, museiföreningen, bloggen och så vidare.

Jag har även ett kärngäng av tjejer från skoltiden och just nu är jag så glad och upprymd över att vi kommer att träffas i olika etapper under kommande helger! De är mina klippor i livet och de som känner mig allra bäst. Fast nu känner jag direkt att jag lämnar bort alla de vännerna som också är mina rötter, paraplyn, serpentiner, vilsamma öar och whatnot för mig, för som Lindas Lantliga skrev idag så finns det många olika sorters vänskap och de är alla väldigt viktiga på sitt egna sätt.

Jag är förundrad och tacksam varje gång jag connectar och knyter kontaker med människor som känns genuina och intressanta. Och som verkar hysa samma känsla för mig. Elämä on laiffi!*


*livet är life ungefär

Feb 10, 2017

Hur man torkar sprängticka (chaga)

Torkad sprängticka (chaga) i mindre bitar
När man har skördat en sprängticka (chaga) är det viktigt att man snabbt torkar den för förvaring för att den inte ska börja mögla. Snabbt betyder inom en vecka eller så, inte timmar eller minuter.


1. DELA I MINDRE BITAR

Skär eller hacka upp sprängtickan i mindre bitar, ca. 1-2 cm i diameter. Använd t.ex. stor redig kniv eller liten såg. Sprängtickan är rätt så mjuk - förutom vissa hårdare partier på ytan - så det går helt okej. Sätt gärna en handduk under. Man kan också försöka operera med hammare och sprängtickan inlindad i en handduk. Jag föredrar ändå att använda kniv, för då har man bäst kontroll över bitarnas storlek. Förvarar man en stor odelad bit finns det risk att fukten i sprängtickan såsmåningom ger upphov till vitt, tunnt mögel.

Det går också att göra pulver innan du torkar sprängtickan. Jag brukar dock inte göra det, eftersom jag tycker det är mest praktiskt med bitar, Man använder biten, lägger den att torka på ett hushållspapper och använder den på nytt nästa gång. Pulver tycker jag är lite svårt att mellanförvara.

Mitt bästa tips för att göra pulver är ändå att köpa en sådandär modern kaffekvarn som hipsters använder för att mala sina colombianska rättvisemärkta och ekologiska hela mörkrostade kaffebönor med. Dessa små kvarnar brukar vara rätt så effektiva! Kanske de till och med klarar av torkad sprängticka?


2. TORKA

Man kan bra använda en torkmaskin som man använder till svampar eller bär och torka på svag värme, ca. 45-50 grader. Högre temperaturer har en tendens att förstöra eller åtminstone drastiskt minska på näringsvärdet (gäller inte alla näringsämnen).

Det går också bra att använda vanlig ugn på max 50 grader och en sked eller dylikt i ungsluckan för att släppa ut fukt genom springan. Det här är ju inte ett speciellt energieffektivt alternativ, eftersom sprängtickan ska torka minst ca. 3-5 timmar, ibland mer beroende på luftfuktighet och storleken på bitarna. Torka tills bitarna känns lätta och är torra helt igenom.

På en ungsplåt i rumsvärme är det också möjligt att torka sprängtickan. Solljus är vanligtvis alldeles för stark och obarmhärtig för att torka både växter och sprängticka i, men den är förstås effektiv och gratis. Vill man vara extra försiktig med att bibhålla näringsämnen och vara säkert på att torkningen blir jämn så torkar man bitarna i icke-direkt solljus. Det är ändå värt att minnas att man ska försöka förkorta torkningstiden för att minimera risken för mögel.

Somliga använder även bastun eller snarare eftervärmen som annars går till spillo. Minns bara att bastun kan vara en fuktig plats, så se till att bitarna inte drar i sig mer än de avger.

Sprängtickan är torr när bitarna är hårda, rätt så kompakta och lätta. Färgen är ungefär den samma som när man skördade.


3. FÖRVARING

Vad ska man sedan göra med bitarna av torkad sprängticka? Jo, man sätter de på glasburk och förvarar på en mörk plats, eller i alla fall inte i direkt solljus.

Det finns en del som förvarar sina sprängtickor hela, men att dela den i mindre bitar är också en praktisk fråga. När sprängtickan ännu är färsk så är den rätt så mjuk och porös - speciellt innanmätet - men när man torkar den blir den riktigt hård. Har man ett stort stenhårt block av sprängticka är det ju svårare att få loss mindre passliga bitar.


Kom ihåg att man alltid behöver markägarens lov för att ta en sprängticka. 

Feb 8, 2017

Lunchtips: vegebiffar av rotsaker


Jag förberedde veckas luncher en söndag här nyligen. Kylen och skafferiet var fyllt med rotsaker (köpta på REKO) och jag tänkte att jag måste nog börja göra någonting av dem nu. Vissa rotstumpar började se så ledsna och skruttiga ut, så det var bara att kavla upp ärmarna och börja skala. Så jag gjorde vegebiffar med vilda örter.

Nyckeln till en bra vegebiff är nog kryddningen tror jag. Förutom rotsakerna och vanligt stuff så lade jag i torkad nässla och rölleka. Ännu MER kryddor kunde jag gärna ha satt i för jag älskar kryddstarkt och jag tror att jag ska experimentera med lite thaibladningar och annat nästa gång. För dessa blev riktigt okej och man kände faktiskt smaken av rotsakerna, speciellt rödbetan, men biffarna var inte speciellt spännande. Nässlan går dock superbra ihop med rotsakssmakerna!

Följande ingredienser använde jag:

5 små till medelstora potatisar
2 små morötter
1/2 medelstor kålrot
3 små till medelstora rödbetor
1 liten rotselleri
1/2 liten palsternacka
2 ägg
2 msk potatismjöl
1 dl vatten
1 dl ströbröd
1+ tsk salt
vitpeppar (borde kanske vara svartpeppar, men man tar vad man har)
2 msk torkad nässla (rågade mått)
1 msk torkade röllekablad (lite som timjan)

Så här gjorde jag: kokade rotsakerna tills mjuka men lite spänst kvar (okej, en del blev lite mosigare än andra rotsaker). Mosa ihop och blanda i resten av ingredienserna. Det är också möjligt att riva rotsakerna på ett rivjärn och sen blanda ihop alla ingredienser, men jag var för lat för att stå och riva. Stek och servera med lite torkad nässla ovanpå eller gräddfilsdipp med nässla eller gräslök (eller purjo som jag hade).

Något vidbrända vegebiffar på grund av min övertro på att kunna multitask.

Rotsaker är ju i säsong nu, eller tja, det är det som finns att tillgå nu om man kikar i förråden. Det är alltså klimatsmart att äta rotsaker på vintern eftersom de inte kräver desto mer resurser och ska förvaras svalt och mörkt för bästa hållbarthet. Och herremintiiid, i Finland är det väl inget annat än svalt och mörkt från november till slutet av januari.

Feb 6, 2017

Kan man plocka sprängticka (chaga) från en död eller fallen trädstam?

En läsarfråga som dyker upp ibland är om man kan ta sprängticka (chaga) från ett dött träd.

Lagstiftningen som gäller (i Finland och högst troligen samma i Sverige) är man inte får ta någonting från ett träd - varken sav, näver, löv eller sprängticka - utan markägarens lov. Det betyder alltså att inte ens fast sprängticka ligger på ett dött och fallet träd har man lov att ta den utan markägarens lov. Träd är ganska knepiga på det sättet.

Näringsmässigt så finns det lite olika åsikter om man kan ta sprängticka från ett fallet träd eller inte. Jag måste säga att det beror på. Om björken ser relativt fräsch ut och inte legast där så länge - till exempel om det fallit i en storm nyligen - och inte ser mossig och rutten ut så kan man kontrollera sprängtickan att den ser okej ut och inte har några mjuka, mögliga och ruttna delar. Om sprängtickan ser bra ut och doftar friskt så skulle jag nog säga att det är okej att skörda (med lov).

Energimässigt så kan man ju begrunda en aspekt som har att göra med skogens, trädens och naturens energi. Ett fallet träd har ju inte längre samma livskraft och energi som ett levande träd och man kan ju tänka sig att sprängtickan (chagan) även kan påverkas av detta. Men det låter jag var och en själv ta ställning till, hur noga man räknar med den aspekten.

Sprängticka eller chaga på ett levande träd

Feb 5, 2017

Reflektioner från en omställning


Huhhu, kraften i att vara med liksinnade. Underskatta aldrig den kraften. Efter en dryg månad av övertid och en dränerande upphängningsvecka var jag, som man säger på finska rättiväsynyt (typ dödstrött, men jag diggar hur beskrivande och poetiskt finskan kan vara). Jag hade iiiiingen lust att åka iväg tvärs över till andra sidan av kommunen och dessutom offra en välbehövlig sovmorgon för att gå på helgkurs. Men såklart åkte jag iväg. Såklart, för jag visste ju att den skulle ge mer än den tar.

Kursen jag gått på är en grundkurs i omställning till ett hållbarare liv och framtid. Det handlar om att ge konkreta verktyg och tankemönster (haha när jag formulerar det sådär så låter ju som en sekt! Men jag lovar, det är det inte!) för att skapa goda rutiner, verksamheter och sammanhang.

Det finns tusen och en saker jag kunde skriva om kursen och dess innehåll, inspiration och lärdomar, men jag tror att jag bara borde smälta intrycken just nu. För det var mycket - både yttre och inre omställning - som vi gick igenom.

Jag kan ändå inte riktigt hålla mig från att dela med mig av några reflektioner av fiilis så här direkt efter kursavslut. 

På lördagskvällen när jag kom hem var jag full med inspiration och hopp. Jag var glad över alla idéer och kontakter som fötts och jag såg ivrigt fram emot söndagens kursdel. Jag lagade mat, badade bastu och gick och lägga mig någorlunda i tid. Väl tillbaka på kursen under morgonkvisten idag kände jag snabbt mig lugn och stabil i gemenskapen.

Men någonstans under halva dagen idag tror jag att den ofantliga tröttheten ändå kom i kapp mig och min vision fördunklade av frustrationer jag känner över min bubbla i världen och min egen utveckling. Eller snarare över bubblans begränsning och min egen långsamma utveckling. I slutet av kursen verkade de flesta andra vara ingjutna hopp och tacksamhet, medan jag kände en stor oro inför att det igen en gång bara blir prat och vackra ord. När vi sedan stiger tillbaka in i den "riktiga världen" så rinner alla stora planer ut i sanden och gemenskapen existerar mest bara som ett vackert minne som flagnar bit för bit bort i en bortglömd oaktiv grupp på Facebook.

Många försökte trösta mig att det inte kommer att blir så och med att det nog faktiskt hänt en del goda förändringar redan, och det tror jag ju nog egentligen på. Men just nu känner jag det inte. Jag tycker jag har sett det hända förut i liknande sammanhang - inte lika djupa, intensiva och givande sammanhang, men ändå tillräckligt lika för att jag ska tvivla lite grann på det som alla andra var så glada över. Jag vet också vad trötthet (och hunger) gör åt sinnet. Det gör att jag ser svart trots att jag vet att världen är i färg. Jag speglade mina egna misslyckanden och frustrationer om världens stillastående läge, i de förhoppningar som fötts. Frustrationen (och ilskan över världens status quo) kanaliserades i olycklighet (...eftersom flickor skolas av samhället att hellre visa sårbarhet än ilska, suck).

Så nog tror jag att världen kommer att förändras och att jag är en del av den förändringen till ett bättre håll - från mitt perspektiv. Jag ska bara låta saker ta sin egen tid och ha tålamod just nu. Som min kloka vän sade i slutet av dagen, nu måste vi bara vänta på våren och se vad som händer med de frön som vi sått under den här helgen.



Jan 26, 2017

Saker jag gjort

Vi kör ett klassiskt bloggtrick och räknar upp saker jag tagit mig för i veckan, för att fylla ut tomrummet mellan mina rediga tankar, som verkar blir allt färre och färre ju närmare (jobb)vernissagen kommer. Vi vet ju också alla att livet är vackrare (och redigare) i punktform, så varsågoda, i veckan har jag:


  • försökt lösa ut Natural High Healing Festivalens 4-dagars biljetter som jag vann strax före jul. Det visade sig att R-kiosken inte alls hittar mina biljetter för att, eheeemmm, jag hade inte fattat vad "du finns på gästlistan" betyder. Nå, det betyder att jag ska plocka upp mina biljetter där på plats och ställe på festivalområdet när jag kommer dit. Wooohooooo! Jag ser så fram emot denna festival!

  • yogat på morgonen. Bara 10 minuter men jag var ändå förvånad över att det blev av, hälsar zombiekaffemonstret från morgonkvisten.

  • yogat på kvällen. Förvisso inte alla kvällar som jag hade entusiastiskt planerat ännu i bilen på vägen hem och innan jag säckat ihop mätt och nöjd under en filt, men ändå.

  • haft en Snapchat streak med min lillasyster i 14 dagar i sträck nu. Wow!

  • skrivit ner och hängt upp mål och tankar kring 2017. Jag lägger upp listorna, orden eller visionboards eller vad man nu vill kalla dem innanför på garderobsdörren, så att jag ser dem dagligen, men inte hela tiden.

  • "räddat" en till måltid via ResQ och fick så mycket mat att det räckte till en liten lunch också (kokade dock mer ris).

  • handlat på REKO för rätt så dyra pengar, men fina grejer. Nu behöver jag i och för sig inte handla mat på några veckor igen. Färre men större köp?

  • imorgon ska jag gå på revy med killen jag är stödvän till. Jag är ingen stor vän av revyer, men loaklproducerat som det är så är jag ju såld.

  • gjort en ny header till bloggen! Jag är ju givetvis inget proffs när det kommer till grafisk design, men jag blev faktiskt riktigt nöjd. Vad tycker ni? Äääärligt talat alltså. 

Vad har ni gjort i veckan?

Jan 23, 2017

Miljövänlig tandborste - en recension av Monte-Biancos tandborste


Bra miljövänliga hygienprodukter är både viktiga och sällsynta. De är viktiga för att hygienprodukter kommer i kontakt med vår hud, våra slemhinnor och delvis får vi i oss en del av produkterna. Så för mig är det viktigt att produkterna är skonsamma mot både kropp och miljö.

Jag har testat på en tandborste som säljs som ett miljövänligare alternativ till den vanliga platstandborsten. Grejen med Monte-Biancos tandborste är att man endast byter ut huvudet, alltså själva bortsdelen, istället för skaft och allting när det är dags att byta tandborste. Man klickar bara loss borsten från skaftet och ersätter det med ett nytt borsthuvud.

Det här minskar alltså på mängden avfall och behovet av nyproduktion. Dessutom är hela tandborsten - skaft och borste - gjort av nedbrytbart plats som bryts ner i jorden efter 5 år eller så. Borstens hår är inte plast utan av svinhår. Alltså, det smakar inte svin och jag märker inte någon skillnad eller strävhet. Tandborsten har alltså många fördelar angående produktionssättet och materialet. Den finns att köpa i eko- och hälsokostaffärer, t.ex. i Ekosoppi i Vasa.

Användningen då? Funkar bra, precis som en vanlig tandborste. Ganska mjuk, vilket jag gillar, så är skonsam mot tandköttet. Det finns bara en stor nackdel, som gör att jag inte gillar borsten: huvudet som är fastklickat i skaftet blir ganska snabbt löst och glappt och börjar dingla lite hit och dit tills det lossar titt som tätt. Så står man där med ett skaft i handen och en borste dinglande runt i munnen.

Kanske jag bara borde ta det som ett tecken att det nu är dags att byta tandborsthuvud? Borsthuvudet brukar nämligen blir lösare och lösare efter ca. två-tre månader, och det sägs ju att man ska byta tandborste rätt så ofta.

Summasummarium:

+ miljö- och hälsovänlig: gjord av nedbrytbar plast vilket också högst troligen betyder att de små delar av plast som man får i sig är skonsammare än vanligt plast

+ miljövänlig: man byter ut endast borstdelen, inte hela skaftet vilket medför att mindre material går åt vid byte av tandborste(-huvud)

+ prisnivån är okej: kring 4-5 € för borsten + skaft och sedan extra borsthuvud (3 st) för ungefär samma peng

+ - mjuk, vilket kan vara ett plus för vissa (mig) och ett minus för andra

- borsthuvudet blir löst alldeles för snabbt!


Jan 22, 2017

Rapport från soffan


Här ligger jag i kökssoffan med yllesockor och långkalsonger, lyssnar på eldens sprakande och läser i en trädgårdsbok, eeh, och mobilbloggar. Här känner jag mig lugn, avslappnad, harmonisk och trygg. Och därute verkar världen brinna. Den brinner på grund av att världen - förhoppningsvis - är i förändring. 

Det känns som att jag inte kan låta installationen av Trump som USAs nya president gå okommenterat förbi. Samtidigt vill jag bara hålla händer för öronen och knipa ihop ögonen för jag orkar inte ta in världens smärta och frustrationer nu, förundras över Trumps lögner och frukta vad hatpratet kommer att leda till eller ens dras med i känslor av kämparglöd och vacker solidaritet. Varken det negativa eller det positiva orkar engagera mig just idag. Som sagt tankar jag energi i stillhet om helgerna just nu för att orka med rätt så stressiga veckor framöver. 

Jag vill vara som den där buddhisten som står i floden och känner och uppskattar strömmarna, men inte låter sig svepas iväg eller som kämpar motströms mot floden eller drunkar i vattenvirvlarna. Inte vara oberörd, men inte heller slukas. Börjar jag fundera och analysera världen utanför min tomtgräns börjar blodet ganska snabbt koka i mig och det börjar klia i fingrarna för att hjälpa till på nåt vis som jag kan - förmodligen förhastat i vredesmod. 



Det viktigaste just nu är att folk går samman i kärlek och solidaritet, ifrågasätter sina egna privilegier och konsumtionsmönster (av både liv och världsliga resurser) och börjar jobba - på riktigt jobbar och aktiverar sig - för att bygga en bättre värld. Det är så som jag ser på Trump. Han är en katalysator som för oss framåt. Hoppas jag i alla fall. Det finns nog en gnutta rädsla i mig för att mörkret istället kommer att ta över, men jag hoppas ju att det inte är så. 

Jag känner att min plats inte är där i demonstrationsledet just nu trots allt, trots att det var min första reaktion på hur jag vill bidra till förändringen. Där kanske jag redan varit, eller i alla fall snuddat därvid. Mer engagerade, välformulerade folk får vandra där denna gång. Min plats just nu är att förbereda och lägga grunder för att nya värderingar ska kunna slå rot. Vara med och skapa nätverk och modeller för hållbarare konsumtion av liv.

Och som vanligt måste man ju göra som Michael Jackson säger: I'm starting with the man in the mirror. Därav detta soffhäng och filosoferande denna söndag. 

Jan 21, 2017

Vår i sinnet med frösortering


Snön började just falla där ute, men här inne i stugan råder det redan vår. I alla fall i mitt huvud för tillfället. Jag har idag plöjt igenom relevanta stycken i olika trädgårdsböcker och börjat drömma om vår och odlingsplantor.

Jag tog fram lådan med frön - en hel del med bäst före datum som redan kommit och gått, men äääh, jag prövar i alla fall - och började fundera på vad jag har och vad jag borde beställa ännu. Jag vill odla såväl kryddor, grönsaker som blommor. Mest sånt som går att äta.

Varifrån får man beställa frön som är ekologiska, gärna kulturhistoriska (alltså sådana som funnits och odlats i våra trakter sedan länge) och som inte på nåt vis överhuvudtaget är kopplade till fröjättarna Monsanto eller Bayer? Dessa frömonopoljättar är oetiska, kör med oschyssta metoder, försöker skapa en marknad där odlare är beroende av deras produkter och så vidare och så vidare. Monsanto står ju bakom den miljö- och hälsofarliga ogräsprodukten "RoundUp". Fy och tvi!


Följande kryddor tänkte jag försöka mig på: dill, persilja, gräslök, mynta, krasse (inomhus), chili och kanske basilika.

Följande grönsaker och rotfrukter tänkte jag också mig: spenat, frilandsgurka, squasch (både grön och gul), pumpa (Halloween!), turkisk turban pumpa, rädisa, bönor (både gula och gröna), bladselleri, grönkål, trädgårdsportlak, sallat, romersk sallat, tomat, okra, morötter, lök, vitlök (sådde i höstas), purjo, sockeräter och evetuellt palsternacka.

Och så lite blommor på det ännu: ringblommor, vallmo, lavendel, tagetes och wistera (som jag fått av syrran).

För att inte missa startskottet för förkultivering (såsom jag alltid brukar göra) gick jag igenom alla fröpåsar och ordnade upp dem enligt månad då jag ska börja ta tag i saker. Ännu är dagarna för korta och mörka för att börja odla (utan extra ljuskällor). I min odlingskalender av Inge Löök ska jag skriva upp när jag sått vad och hur det går under odlingens gång.

Åh vad jag väntar efter våren! Om vi faktiskt hade riktig vinter med snö och kyla, istället för detta av och an slask, glashala vägar, snöyra, slaskregn-skitväder så skulle jag vara nöjd med vinter, men just nu så längtar jag nog efter vår.

PS. Sorry för oskarpa mobildbilder. Jag var för upptagen med att frösortera och -fundera för att hämta systemkameran.


Jan 16, 2017

ResQ - ett första försök



Jag testade på ResQ häromdagen. Det är alltså en app för att hitta och "rädda" restaurangportioner som blivit över under dagen. Man köper portionen för en lite billigare peng och restaurangen slipper kasta bort maten (vilket ju även kostar för dem) samt får de i alla fall produktionskostnaderna täckta.

Man betalar på förhand via telefonen och hämtar portionen inom utsatt tid. Oftast är det en kvart innan stängingsdags ungefär. Det finns många ställen i Vasa som deltar och erbjuder "överbliven" mat via ResQ. Jag köpte en portion chicken med chashewnötsås från Kaavya för 6 euro.

Jag tyckte det var superbehändigt! Perfekt de dagar då man jobbat länge och inte skulle orka ställa sig i köket när man kommer hem. Det brukar jag förresten inte heller alltid orka när dagarna varit för långa och nätterna för korta. Det är inte bara en eller två gånger som jag ätit smörgås och frukt till middag.

Själva appen ResQ skryter om att "räddningen" av en måltid motsvarar en handling som minskar ens eget koldioxidavtryck med motsvarande mängden utsläpp från en bil under en dag. Det låter ganska otroligt och jag har ingen aning om hur dom har räknat ut det. Jag tycker inte heller egentligen att det spelar nån större roll - att räkna ut koldioxidavtryck är alltid väldigt knepigt och beroende av olika tolkningar - för det räcker för mig att veta att man tagit tillvara någonting som annars skulle ha hamnat på soptippen. Win-win för alla inblandade.


Jan 15, 2017

Söndagssvammel om fiilis och is

 



Just nu är det extra viktigt för mig att koppla av och bort. Jag har nämligen lite för mycket på jobbet och jag hinner inte riktigt med allt som borde göras och som jag borde minnas och komma ihåg att fixa. Jag har två vernissager lite för nära inpå varandra och stressen med att få planeringen att klaffa äter på mig. Det är inte bara jag, utan många andra verkar lida av liknande dilemman. 

Jag misstänker att det är universala energier i göringen. Planeter och sånt som rör på sig, roterar och skiftar, ni vet. Energier som gör att saker inte går så smidigt, för högst troligen har man nåt att lära sig. Det gör det också lättare att stå ut.  




Grejen är ju bara den att jag helst inte vill "bara stå ut". Helst vill jag ju att livet spritter i en, glädjen fladdrar i hjärtat och fiilisen* är god i huvudet. När jag gjorde årsresumen så insåg jag att mörket alltid tär på mig. Varje år en liknande visa. Så jag borde faktiskt göra någoning åt saken och kanske skaffa en BrightLightWakeMeUpCheerioChapHeyHeyMacarena-lampa eller vad de nu heter som har en luxfaktor som får solen att blekna (nåh, det är ju inte så svårt den här tiden om året). 

Även denna insikt gör det lättare att stå ut. Jag kan faktiskt göra någonting konkret för bättre fiilis. Eller ja, det finns ju massor som man kan göra för att sluta känna att man går på tomgång, t.ex. gå ut i naturen. Det balanserar en människa (som mig). 

*feeling, slangord



I helgen har jag därför tagit det riktigt, riktigt, riktigt lugnt. Sovit, ätit frukost länge, eldat i spisarna, hälsat på hos folk med goda hjärtan och bra fiilis, gått ut och promenerat och fotat. Jag vågade mig till och med en liten sväng ut på isen med sparkstöttingen. Inte allt för långt, bara en liten bit från stranden, och i andra människor spår (hur smart nu det sen är vet jag inte, de kan ju vara precis lika clueless som följande människa, alltså jag). Packade en väska med kamera och varm (havre)mjölkchoklad.

Det var fiilis



Så underbart fridfullt, stilla, tyst, lågmält, vilande och rofyllt sådana här vindstilla, klara kalla vinterdagar. Det där var väl alla synonymer jag kunde för "is + vintertid". Hela min del av internet hade också lagt märke till samma sak och sociala medieflödet flödade över av bilder på vinternöjen, is och gnistrande solsken idag. Skönt! Mer friluft åt folket! Mer fritid åt folket! Mer is till folket!


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...