Det är frustrerande att så många missuppfattat det här med feminism. När man kämpar för att kvinnor ska få det jämställt och likvärdiga rättigheter och bemötande som män innebär det samtidigt att fler dörrar öppnas även för männen. Visst, män som grupp måste avstå från vissa förmåner, men det handlar inte bara om att män ska stiga ner från maktpositioner och ge rum åt andra människor än vita män - även om en stor del av problemen ligger just i maktstrukturerna - utan om att båda könen tjänar på att man utgår från individen, inte från könet. För att göra det här måste man först identifiera när man inte utgår från individen, när vi först ser könet och först sen individen och dess kunnande. Feminismen och genusvetenskapen spelar en viktig roll i den identifieringsprocessen.
Det känns som om man nuförtiden alltid också måste säga vad man inte säger, annars är det någon som medvetet missförstår. Med bilden ovan menar jag inte att vi ska byta på könsrollerna eller att alla män blir hemma och sköter om hem och hus medan kvinnorna gör karriär. Inte heller menar jag att jag aktivt kämpar för just männens rätt till sina barn. Det får någon annan så hjärtans gärna sätta sitt krut på. Mitt krut går åt till att uppluckra cementerade könsroller.
Jag önskar att fler såg sambandet mellan feminism och "jämställdister", mellan kvinnosak och mansak, mellan restriktiva könsroller och könsspecifika problem. Jag önskar att fler kunde sluta "underförstå" att den ena kampen inte utesluter eller tar ut den andra.
Nej tack till svartvita verkligheter och skyttgravsdebatt. Ja tack till att se samband och helheter.
Kommentarer
jag är intresserad av att veta mer om feminism och har försökt förkovra mig. Blir bara lite trött därför att det är så mycket provokationer och tjafs. Svårt att få nåt grepp som nybörjare.
Känns som att debattklimatet är allt annat än konstruktivt. Precis som du skriver missförstås man på god flit. Kanske själva ämnet är för hett ännu att det borde kanske lite detoniseras/neutraliseras.
Tar tag i det senare när det finns ork för det. Men kämpa på kära du. Feminismen är viktig.
Men så sket jag i alltihop. Tänkte att jag är feminist eller jämställdist eller vad jag nu sen är. Man kan väl visst vara sin egen variant av feminist bara man tänkt igenom det hela lite. Jag tycker att man idealt ska kunna utgå från individen och vad den kan/vill/är bäst på och försöka se till så att den (=hen) lyckas med sitt livsprojekt utgående från de villkoren. Det innebär en sabla massa flexibilitet och är inte speciellt enkelt, men jag försöker tänka så i det pyttelilla egna livet och hoppas att det sprider sej vidare. Exempelvis säger jag i mitt förmansjobb "absolut, kom tillbaka till jobbet tidigare än överenskommet från din mammaledighet om hemmavarandet gör dej galen" åt en medarbetare ena veckan och åt en annan utverkar jag ännu en säsong av tjänstledighet efter vårdledigheten efter föräldra- o mammaledigheten för det blir HON lyckligast av. Inte döma, hjälpa.
Att försöka ta sej til att fundera på sina värderingar och vad de och de egna handlingarna leder till är kanske det viktigaste i min mikaelism. :) All glädje till er!
Allt som följer därefter är tankar om HUR man ska gå till väga för att uppnå jämställdhet. Jag tyckte det lät vettigt. Därför finns det väl också så många olika sätt att vara feminist på.
Flexibilitet låter som bra ledord. Och att fundera på var man själv står brukar vara givande för både en själv och för andra (i det skedet som man delar med sig av sina åsikter iaf).