Just like Maggie Thatcher

Här är några bra saker på internet just nu:
  • Peppe och Magnus pod. Man blir lite klokare och en litelite bättre människa av att höra på den här podden. Smarta funderingar kring t.ex. var #notallmen är ett värdelöst argument.

  • Heidi som raderar ordet litet från sina texter och slutar pluttifiera saker som kvinnor gör. Jag måste säga att även jag är skyldig till att pluttifiera ibland.

  • Linnea vågar som vanligt lyfta katten på bordet och ifrågasätta vad det är som gör att folk  faktiskt röstar på typer som Jussi Halla-aho. Och sen det där med att försvara yttrandefriheten med tänder och klor. Jag är inte helt övertygad.
Bonusmaterial eller dagens kuriosa: för ganska många år sedan märkte jag att jag ändrade mitt tonläge när jag pratade med min käraste till en lite ljusare, vänare och mildare ton än vanligt. Blev väl lite mer feminin, lite mer åtråvärd kanske. När jag försöker låta övertygande på möten eller i telefonen så har jag märkt att jag automatiskt sänker tonläget och pratar lite djupare än vanligt.* Nuförtiden gör jag det medvetet när jag vill ha mer auktoritet. Dessutom brukar jag tänka på att inte sitta ihopklämd med benen i kors eller på annat sätt ha ett typiskt kvinnligt kroppsspråk i tuffa mötessituationer, utan hellre breder jag ut mig och tar fysiskt plats i rummet. Jag tar alltså till mig typiskt manliga drag för att få mer respekt. Hur ledsamt är det inte att kvinnlighet fortfarande associeras med mindre kompetens och respekt än manlighet?

*Det gjorde även Maggie Thatcher.

Kommentarer